Ledaren i Krigsinvaliden 4/2021
Brödrahemmen – krigsinvalidernas trygghet på ålderdomen
Sjuk- och brödrahemmen, som byggdes för krigsinvaliderna, har haft och har fortsättningsvis en central roll, när det gäller vården av dem. Redan på 1980-talet kom man till medvetenhet om att specialbehoven hos krigsinvalider med grava men inte tillräckligt beaktas vid den offentliga hälsovårdens anstalter. Den av social- och hälsovårdsministeriet tillsatta Krigsinvalidernas sjukhemsgrupp konstaterade, att krigsinvaliderna behövde högklassig service och rehabilitering, uttryckligen av en personal som specialiserat sig på krigsskador, samt korttids- eller långtidsanstaltsservice. Man noterade, att sjukhemmens roll också innebar en verksamhet som förebyggde anstaltsvården. Dåförtiden uppskattade man, att sjukhemmen skulle i och med att krigsinvalidernas behov av sjukhem gradvis minskade övergå till att användas av den offentliga hälsovården.
Tack vare sjuk- och brödrahemmen, huvudsakligen uppförda på 1980-talet, uppgick krigsinvalidernas platser på vårdinrättningar till närmare 1 700. Till en början var dessas klienter för det mesta krigsinvalider med grava men. Under följande årtionde kunde man också i dem sätta i gång med rehabiliteringen av krigsinvalider med mildare men och småningom i allt högre grad av andra veteraner från våra krig. Ur krigsinvalidernas och deras makors och änkors synvinkel innebar då också rådgivningsservicen ett betydande tillskott i sjukhemmens service. Sjukhemmen fick hand om rådgivningsservicen, medan Statskontoret svarade för dess kostnader.
Vid ingången till senaste årtionde, när antalet krigsinvalider ytterligare minskade, styrde detta sjuk- och brödrahemmen att utvidga sin verksamhet till att omfatta nya klientgrupper och den service dessa behöver. Detta innebar för dem ekonomiska utmaningar som en följd av den stränga priskonkurrens som kommunernas och Folkpensionsanstaltens köptjänster utsattes för. Samtidigt övergick en del av brödrahemmen från de föreningar och stiftelser som grundat dem till merkantilt fungerande instanser. Den ursprungliga tanken på att de skulle övergå till att användas av den offentliga hälsovården har inte längre visat sig kunna fungera.
Statskontorets nuvarande avtal med krigsinvalidernas vårdanstalter upphör i slutet av år 2022 och man har igångsatt konkurrensutsättningen av dem gällande följande avtalsperiod. Förnyelsen av social- och hälsovården (Sote) som träder i kraft år 2023 förändrar också brödra- och sjukhemmens verksamhetsmiljö, när den offentliga social- och hälsovården övergår från kommunerna till att höra till välfärdsområdenas ansvar. Ändå ansvarar också efter år 2022 Statskontoret i enlighet med militärskadelagen för servicen på brödrahemmen och på övriga anstalter för krigsinvalider. Det ligger på Statskontoret att trygga tillgängligheten på denna service.
Ur krigsinvalidernas synvinkel är det viktigt, att de också i fortsättningen kan få den vård- och rehabiliteringsservice de behöver vid vårdanstalter som har satt sig in i deras behov och som blivit bekanta för dem. Även om antalet av dem som behöver vård minskar, bör det finnas vårdplatser att tillgå i alla landskap. Speciellt viktigt för krigsinvaliderna och deras makor och änkor är det att rådgivningsservicen fortsätter och täcker hela Finland.
Sjuk- och brödrahemmen och deras personal har på ett berömvärt sätt haft ansvar för krigsinvalidernas och deras makors och änkors goda vård, rehabilitering och olika serviceformer. Detta var målsättningen när de grundades. Under de årtionden som förflutit har verksamheten ytterligare finslipats på många sätt. Det är angeläget att på lika hedersamt sätt sköta också de sista åren av krigsinvalidernas ålderdomsservice.
Seppo Savolainen
generalsekreterare
